Pay close attention.
Jag hade tänkt skriva om de folk har svårt att prata om.
Många dagar i rad har jag gråtit mig själv till sömns och många dagar har jag bett gud att ta mig. För jag visste att jag gick fel väg i mitt liv. Brydde sig ingen?. Vill inte veta!!...Har en flaska med piller, fylld till toppen. Nu bryr jag mig inte om livet, Fuckin let it stop !! 20 års åldern och jag håller på att bli knäpp. Försöker ta pillerna och ta mitt liv...
Varför känner jag så här i mitt liv?? Jag kan inte ljuga, ibland så känner jag bara för att bryta ner och böla.
Singel mamma med sina 5 barn och jag tänker fortfarande för mig själv. Varför stannar du med grabben som sitter inne? Och du vet att hans slampor finns i hans närhet. Förklara för mig varför du ger honom en ny chans om och om igen? Du vet att han inte är en bra man.
Drar upp knytnäven och du kallar henne för subba! Du är mannen i huset, du tror du är The shit. Men vem fan ringer du till när du känner att allt gått snett? Vem springer du till när du känner dig sårad och ledsen? Vem ställer upp och hjälper dig när du ber om det. Speciellt när du går runt med tomma fickor, vem är det då som fyller i dom med pengar? Du har glömt av din son och din lilla dotter....Mannen jag ser att du e vilsen i världen....Shit!!
Hey!
Så nu har jag fixat bloggen här!
Fatta inte riktigt än hur jag ska fixa den här sidan men jag låter detta va så länge.
Hur som helst så ser jag fram emot att få börja skriva av mig. Vilket jag tänker gör lite nu.
Jag är en tjej som är uppvuxen i Göteborg men som nyligen flyttat till Malmö pga studierna.
När jag för första gången kom hit så va allt så nytt för mig, jag menar jag hade aldrig innan vart i Skåne, kände ingen, allt gick så fort, tror till och med att jag började fel här med tanke på att jag knap hade pengar eller någonstans att bo i början. Men som de ser ut nu så börjar saker se ljusare ut !!
Under dom här 3 månaderna så har ensamheten varit något som jag kännt av väldigt mycket, vilket också vart något nytt!.
Har liksom inte vetat hur jag ska hantera den, då jag har kännt av den som mest har nog varit efter det att jag vart och hälsat på familjen och vännerna i hemma i Göteborg. Så det här med att jag börjar blogga är något jag vill testa för att se ifall det underlättar för mig när jag inte är på topp och gärna behöver få ut mina tankar....
Ser fram emot detta, hoppas de funkar
